Älsk på den här boken. Linda Olsson skriver så vackert, så fångande, så rörande om vänskap, ensamhet och trasiga barndomar att man vill gråta och skratta på samma gång.
Marion lever ensam i ett hus på en strand i Nya Zeeland. Hon utvecklar en vänskap till en lätt autistisk pojke som besöker henne varje torsdag, I takt med att pojkens livshistoria och hemligheter nystas upp reder även Marion upp sina gamla minnen. Från hennes lyckliga tid som liten hos morfadern på Åland, via den stormiga tiden hos hennes mor och den ände med förskräckelse det tog, till brodern som hon skilts från som barn och sen helt otippat träffar igen 30 år senare....
Jag älskar Lindas böcker, jag vill bara ha mer!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar