I vattenstenens hjärta av Barbara Wood

Den här boken är bra på så många sätt. Den har ett tidsspann som är helt fantastiskt egentligen, från människans begynnelse till nutiden.Den är även precis smäckfull av färgstarka och kompetenta kvinnor. Och Barbara Wood har en fantasi som egentligen får en av baxna, vilka historier den kvinnan kan komponera! 

Ändå fastnade jag inte i den sådär riktigt. Visst, jag ville veta hur det gick och läste vidare, men jag kan inte sticka under stol med att jag ändå var rätt lättad när den var slut. Jag kan inte sätta fingret på varför jag kände så, jag fullkomligt älskade både I regnbågsormens land och Det gåtfulla skrinet av samma författare! Jag blir nästan irriterad på mig själv, för det ÄR ju en bra bok. Jag tyckte om kvinnorna i boken, från urtidens Långa till vår tids Emmeline. Fascinerande livsöden, alla sammankopplade av den fantastiska blå sten som skapats långt ute i rymden och sedan dess vandrat en lång och krokig väg mellan människor som avgudat, fruktat, beundrat och tillfrågat den på alla möjliga sätt. En bok att älska, egentligen, men jag kände nog mer bara ett slags ljummen tyckaomkänsla. 

Även fast jag gärna hade ägt stenen..... ;)

Tisdagarna med Morrie av Mitch Albom

Åh. Jag säger bara åh! Jag minns faktiskt inte vad det var som fick mig att köpa den här boken, det var nåt sånt där spontanklick på Adlibris när jag ändå beställde annat har jag för mig. Sen har den blivit liggande säkert ett halvår, men nu har jag läst den.

Ja, jag vet inte var jag skall börja riktigt..... det är till det yttre en tunn bok, men innehållet är så stort - gigantiskt! Man får följa Mitch, en karriärstressad man som plötsligt får se sin gamla älsklingslärare från universitetet på TV. Morrie, som proffesorn heter, är dödssjuk i ALS. Mitch bestämmer sig för att kontakta Morrie och det dröjer inte länge förrän de åter är goda vänner och träffas varje tisdag precis som förr. Under dessa tisdagar pratar de om allt: livet, döden och kärleken. Morrie är så full av klokhet och visdom! På det där sättet att man får lust att göra radikala förändringar i sitt liv och tankesätt. Han inspirerar och vänder uppochner på allt. Vad är det för värde i att åka runt i nya, fina bilar eller bo lyxigt när det ändå är kärleken som är allra viktigast? Behöver man önska sig något annat än en lycklig familj och goda vänner?

Åtminstone jag får lust att bli ännu mindre (om det nu är möjligt) materialistisk och istället söka andra upplevelser. Det är de vanliga vardagarna som är livet, det vi skall se till att kunna njuta av!!

Snacka om feelgood-bok, även om det låter konstigt när det handlar om en döende man.... men så är det!

Mörk jord av Belinda Bauer.

Jaha, då har jag läst min allra första e-bok, om man bortser från en del trist kurslitteratur... praktiskt att så fort jag haft nån minut över kunna plocka fram mobilen och läsa några sidor må jag säga!

Själva boken då? Fängslande, gripande, skrämmande. De tragiska skildringarna av den stackars Steven som inte känner sig älskad. Hans strävan att finna skelettet efter hans mördade morbror Billy, hur han tror att det fyndet skall ge honom mammans och mormoderns kärlek.

Och inte minst inblickarna i en seriemördares iskalla tankar och sinne.

Ihop med den fängslande miljön på en engelsk ljunghed får det läsaren fast. Man kan nästan känna doften av ljungen och höra ljudet av spade i jord.... fascinerande! Nu skall jag bara läsa de andra två böckerna av Belinda Bauer!

Den blå dagboken av james A. Levine

Bild från adlibris.se

Den här boken gör ont att läsa. Riktigt ont. jag var ibland tvungen att lägga ifrån mig den och tänka på annat, men tvingade mig ändå igenom det eftersom ämnet är viktigt. Som snart färdig socionom känns det som att det är min förbannade skyldighet att inte blunda för sånt här! Även fast boken utspelar sig i Indien (Mumbai) så känns det ändå nära. Kanske på grund av att vi under utbildningens gång haft mycket med Indien att göra då Gävle högskola har utbytessamarbete med en socialhögskola i Indien och vi har haft mycket föreläsningar om det landet.

Nåväl, vad handlar boken om då? Det är en fiktiv dagbok skriven av Batuk som säljs till en bordell av sin pappa när hon är tio år gammal. Vi får följa hennes liv till hon är femton år. Hur hon sitter i sin bur, tar emot kunder och kämpar för att hålla näsan över ytan genom att fantisera om ett bättre liv och genom den vänskap som uppstår mellan barnen i burarna. 

Dagboken är som sagt fiktiv, skriven av läkaren James A. Levine, men berättelsen är sann. Det är så här det ser ut och boken är skriven utifrån ett möte med en flicka i samma sits som Batuk, för att få fram dessa barns hårda verklighet och öppna världens ögon för den fasansfulla sanningen.

Läs den för allt i världen! Du kommer att gråta och förbanna mänskligheten, men det är viktigt att så många som möjligt ändå läser. Jag vet att det inte hjälper barnen att läsa en bok, men kunskap är också viktigt. 

http://www.sos-barnbyar.se/stod-oss/Pages/default.aspx

SOS barnbyar har en barnby i Pune, ca 2 mil från Mumbai. Jag tror jag ger mina nära & kära julklappar i form av kort där det står att jag skänkt pengar i år! 

Ny teknik!

Jag har upptäckt att HelGe-biblioteken (gävleborg) har ett riktigt fint utbud av e-böcker, både att läsa och att lyssna. Jag letade fram mitt sällan använda lånekort (är en nitisk pocketköpare), skaffade mig ett läsarprogram och började klicka hem! Prövade en ljudbok: Felicia försvann av Anna Wahlbergs dotter och två läsböcker: Den store Gatsby (tänker påbörja ett klassiskerprojekt) och Inte han! av Sheila O'Flanagan. Spännande!

Nu skall jag bara läsa ut Barbara Wood-boken och "tisdagarna med Morrie" av Mitch Albom som jag håller på med innan jag kan köra igång. Pust, det är mycket nu. But I love it!!

Framtiden - här kommer jag! ;)

Nu vill jag sjunga dig milda sånger av Linda Olsson.

Åh vad jag älskade den här boken! Allt med den. Från miljön i vackra Dalarna till Veronikas trasiga själ, eller mest det faktum att själen faktiskt läker. Jag älskar även den lite märkliga, truliga Astrid. Hon påminner mig till utseende och klädsel om min egen farmor på något vis.

Veronika flyttar till ett hyrt, gammalt hus i Dalarna och en märklig vänskapshistoria påbörjas. En djup vänskap som sträcker sig mellan generationer och sånt fascinerar mig!
Många mörka hemligheter yppas, många känslor som aldrig sett ljuset tar de fram och vädrar med stöd av varandra. Den gamla kvinnan och den unga dito, två trasiga själar som utvecklar en innerlighet som man avundas.

Jag vill också ha en tantgranne att äta middag och gå promenader med!

Ska du läsa bara en feelgoodbok - välj den här! Den är briljant och välskriven och lämnar ett stilla leende och en varm känsla i hjärtat efter sig.

Det är en vacker bok - som ett utsökt konstverk och jag ser fram emot att läsa fler böcker av Linda!

Desirada - Maryse Condé

Bild lånad från adlibris.se

Det här är på många sätt en oerhört tragisk historia, det gör ont att läsa den. Men ändå är den så bra och så svår att lägga ifrån sig. Värmen man upplever i början när man får följa Marie-Noëlles liv hos fostermamman på Guadeloupe förbyts snart i kyla och tårfyllda ögon när hon tvingas resa till sin riktiga mor i Paris, hennes mamma är en trasig människa med en känslokyla gentemot sitt barn som skrämmer åtminstone mig. 

Man får glimtvis följa släkthistorien över tre generationer. Marie-Noëlle som lämnas hos Ranélise när mamman, blott 15 år gammal lämnar henne för ett liv i Paris. Man får även glimtar ur mammans eget liv och uppväxt, som till viss del förklarar eller ursäktar lite av hennes märkliga beteende. Boken genomsyras även av den stora frågan: vem är Marie-Noëlles pappa??

Boken utspelar sig till stora delar i Karibien, miljöbeskrivningarna känns realistiska. Både rent bokstavligt men även samhälleligt. Allt är inte paradisiskt i paradiset liksom! Detta är den första bok jag läser av Maryse Condé, men jag är ganska säker på att det blir fler! jag gillar hennes sätt att skriva på och det sätt hon även väver in både politik, samhälle, människovärde och sociala problem i skönlitterär text. En tankeställare, speciellt om man ser till vilken roll koloniserandet i världen spelat för originalbefolkningens del.

Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón

Bild lånad från adlibris.se

Den här boken har jag haft liggande såpass länge att den är märkt med mitt flicknamn, alltså minst tre år. Jag vet inte varför jag inte läst den förr, jag tyckte nog framsidan såg för trist ut? Jag brukar kunna vara lite petig på det viset..

Hursomhelst är det en bra bok, en lite skruvad historia men som man ändå på något sätt mår märkligt bra av. Man får följa huvudpersonen Daniel från det att han som tioåring får följa med sin pappa till ett hemligt ställe där han finner en bok av den mystiske författaren Julián Carax. Denna bok följer med och genomsyrar allt större del av Daniels liv. Mycket märkliga saker händer kring denna bok och dess händelser tycks på något sätt flätas in i Daniels eget liv så att han stundtals funderar över sin psykiska hälsa. 

Boken ger läsaren en berg- och dalbana av känslor, från romantik till nagelbitande spänning och stundtals ganska skrämmande. Otroligt att lyckas skriva en berättelse med så oerhört många dimensioner, den blir aldrig tråkig! Att den sen är så full av kloka ord från Fermín, den klokaste mannen i hela boken, är ännu ett stort plus. Han bjuder på såväl skratt som tårar och eftertanke. En ganska djup bok, passar inte de som söker en lättläst bok även om den inte är alltför tung och svår.

Boken utspelar sig i Barcelona mitt i förra seklet och miljöerna är välbeskrivna och ger åtminstone mig en stark längtan efter att uppleva denna stad i verkligheten! 

En helt klart läsvärd bok!!