Jag måste vara typ sist i världen med att läsa Mankell. Jag har sett filmerna, men aldrig läst en boksida av honom förrän nu. Vad tyckte jag då? Jo, storyn var bra och spännande och slutet var oförutsägbart. Boken är välskriven och allt sådant men.... (förlåt) jag kan inte annat än tycka att den känns såå "gubbig" på något sätt. Jag gillar i och för sig torra böcker, men ogillar den lätta gubbsjuka som ibland visar sitt fula tryne mellan raderna. Och varför VARFÖR måste hela namnet stå utskrivet hela tiden?? Enerverande....
Kurt Wallander arbetar på Ystadspolisen, han är mordutredare och blir så klart utsedd att leda utredningen av ett brutalt dubbelmord på ett äldre par. Många turer och vändningar hinns med innan man kommer till slutet. Vad menar kvinnan med sitt sista ord? Var kommer den märkliga knuten på strypsnaran ifrån?
Jag beställde bok 1 och 2 om Wallander för ett tag sen i ett ryck där jag fick för mig att bli mer bevandrad i den manliga delen av deckarsverige (känns som jag mest läst kvinnliga deckarförfattare sista åren), jag läser nog bok 2 med men inte just nu.... och sen får jag se om det blir någon mer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar