I helgen klämde jag den här. Jag läste och berördes. Av de enorma fördomarna som fanns och fortfarande finns. Av kärleken, som är så vacker, hur den är utformad. Av ungdomlig osäkerhet, som kan vara extra svår. Av småorters obarmhärtiga utfrysning av de som är annorlunda.
Man kan inte annat än älska människorna boken handlar om och man kan inte annat än gråta när man läser den. Jag lovar!
Den här boken (och TV-serien) har det bloggats så oerhört mycket om att jag vet inte om det finns så mycket för mig att tillägga. Ordv är liksom egentligen överflödiga. Jag kan bara skriva: Läs den!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar