Jag upplevde, som så många andra, att det var oerhört jobbigt att läsa Pojken som kallades det av samma författare. Jag läste aldrig, skam till sägandes, den påföljande boken. Däremot kom denna (nummer tre va?) i min ägo lite av en slump. Nu har den legat i min bokhylla några år och jag fick i ett anfall av ordnauppochläsaallaböckersomskräpar-ryck för mig att läsa den.
Jag kan inte säga annat än att jag är besviken. Visst, det var skönt att läsa om att han lever ett bra liv idag och har gått vidare. Men ändå, hela boken kändes framkrystad och onödig. Massa onödiga, krångliga förklaringar och beskrivningar. Nä, denna var inte mycket att ha. Hade kunnat vara en tredjedel så tjock och ändå fångat det viktigaste! Nu vidare mot nästa i bokhögen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar