Under jullovet har jag hunnit läsa en hel del. Bland annat denna. Jag hade lite delade förväntningar på denna bok, jag fullkomligt älskade Små citroner gula men fastnade inte alls lika mycket för Den ryske vännen. Jag gillar däremot överlag Kajsa Ingemarssons sätt att skriva, hennes språk och sätt att bygga upp handlingen och intrigerna i böckerna.
Så vad tyckte jag då om Bara vanligt vatten? Jag hade stundvis svårt att lägga den ifrån mig, även om jag till viss del retade mig på det konstanta uppräknandet av fina märken på kläder och väskor som den snobbiga huvudpersonen bar. Jag störde mig även rent generellt på henne som person- en kvinnlig mansgris! (kvinngris?) Fast ju mer jag läste desto mer förstod jag ju varför hon var som hon var. Fascinerande skildring av relationer och mänskliga tankegångar. Svek, kärlek, egoism, stolthet, rädsla och en hel del oväntade vändningar. En bra bok helt enkelt, även om jag bitvis kände mig lite blasé, jag gillade den inte lika mycket som citronerna dock....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar