Den här boken är bra på så många sätt. Den har ett tidsspann som är helt fantastiskt egentligen, från människans begynnelse till nutiden.Den är även precis smäckfull av färgstarka och kompetenta kvinnor. Och Barbara Wood har en fantasi som egentligen får en av baxna, vilka historier den kvinnan kan komponera!
Ändå fastnade jag inte i den sådär riktigt. Visst, jag ville veta hur det gick och läste vidare, men jag kan inte sticka under stol med att jag ändå var rätt lättad när den var slut. Jag kan inte sätta fingret på varför jag kände så, jag fullkomligt älskade både I regnbågsormens land och Det gåtfulla skrinet av samma författare! Jag blir nästan irriterad på mig själv, för det ÄR ju en bra bok. Jag tyckte om kvinnorna i boken, från urtidens Långa till vår tids Emmeline. Fascinerande livsöden, alla sammankopplade av den fantastiska blå sten som skapats långt ute i rymden och sedan dess vandrat en lång och krokig väg mellan människor som avgudat, fruktat, beundrat och tillfrågat den på alla möjliga sätt. En bok att älska, egentligen, men jag kände nog mer bara ett slags ljummen tyckaomkänsla.
Även fast jag gärna hade ägt stenen..... ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar