Bild lånad från adlibris.se
Det här är på många sätt en oerhört tragisk historia, det gör ont att läsa den. Men ändå är den så bra och så svår att lägga ifrån sig. Värmen man upplever i början när man får följa Marie-Noëlles liv hos fostermamman på Guadeloupe förbyts snart i kyla och tårfyllda ögon när hon tvingas resa till sin riktiga mor i Paris, hennes mamma är en trasig människa med en känslokyla gentemot sitt barn som skrämmer åtminstone mig.
Man får glimtvis följa släkthistorien över tre generationer. Marie-Noëlle som lämnas hos Ranélise när mamman, blott 15 år gammal lämnar henne för ett liv i Paris. Man får även glimtar ur mammans eget liv och uppväxt, som till viss del förklarar eller ursäktar lite av hennes märkliga beteende. Boken genomsyras även av den stora frågan: vem är Marie-Noëlles pappa??
Boken utspelar sig till stora delar i Karibien, miljöbeskrivningarna känns realistiska. Både rent bokstavligt men även samhälleligt. Allt är inte paradisiskt i paradiset liksom! Detta är den första bok jag läser av Maryse Condé, men jag är ganska säker på att det blir fler! jag gillar hennes sätt att skriva på och det sätt hon även väver in både politik, samhälle, människovärde och sociala problem i skönlitterär text. En tankeställare, speciellt om man ser till vilken roll koloniserandet i världen spelat för originalbefolkningens del.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar