Bild från adlibris.se
Den här boken gör ont att läsa. Riktigt ont. jag var ibland tvungen att lägga ifrån mig den och tänka på annat, men tvingade mig ändå igenom det eftersom ämnet är viktigt. Som snart färdig socionom känns det som att det är min förbannade skyldighet att inte blunda för sånt här! Även fast boken utspelar sig i Indien (Mumbai) så känns det ändå nära. Kanske på grund av att vi under utbildningens gång haft mycket med Indien att göra då Gävle högskola har utbytessamarbete med en socialhögskola i Indien och vi har haft mycket föreläsningar om det landet.
Nåväl, vad handlar boken om då? Det är en fiktiv dagbok skriven av Batuk som säljs till en bordell av sin pappa när hon är tio år gammal. Vi får följa hennes liv till hon är femton år. Hur hon sitter i sin bur, tar emot kunder och kämpar för att hålla näsan över ytan genom att fantisera om ett bättre liv och genom den vänskap som uppstår mellan barnen i burarna.
Dagboken är som sagt fiktiv, skriven av läkaren James A. Levine, men berättelsen är sann. Det är så här det ser ut och boken är skriven utifrån ett möte med en flicka i samma sits som Batuk, för att få fram dessa barns hårda verklighet och öppna världens ögon för den fasansfulla sanningen.
Läs den för allt i världen! Du kommer att gråta och förbanna mänskligheten, men det är viktigt att så många som möjligt ändå läser. Jag vet att det inte hjälper barnen att läsa en bok, men kunskap är också viktigt.
SOS barnbyar har en barnby i Pune, ca 2 mil från Mumbai. Jag tror jag ger mina nära & kära julklappar i form av kort där det står att jag skänkt pengar i år!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar